6/5-10
Jag sitter här och filosofierar lite granna och lyssnar på musik.
På dagis idag gick vi till skogs och det tyckte barnen var roligt minsan. Sedan vet jag inte va vi gjorde förutom att jag var ute typ hela dagen och frös. Efter "jobbet" kom Julia hit en sväng och känns som det går en evighet mellan gångerna vi ses. Det borde det verkligen bli ändring på.
Vet ni vad jag gjorde nyss jo jag var ute och sprang minsan! Det var inte igår så det var tufft fi fan. Skulle springa fem kilometer, eller en halv mil låter längre så en halv mil skulle jag springa.
Mina funderingar under min lilla spring tur:
- Har ormarna vaknat än? springer och kollar hela tiden på marken. Va fan gör jag om det kommer en orm? HOPPAR PÅ DEN!
- Sen kom nästa problem jag sprang in i en hage. Tänk om det kommer ett livsfarligt djur? Funderade en stund på vad jag skulle göra då, men insåg sedan att jag inte skulle se djuret eftersom jag hade fullt upp att leta efter ormar och eftersom jag sprang så snabbt så var det ju lugnt! ;)
- Helt plötsligt har jag sprungit en kilometer och tänker glatt det här går ju helt sjukt bra. Kan springa hur långt som helst. Tar dock ner mig själv på jorden ganska snabbt när jag inser att jag sprungit 1/5.
- En evighet senare. Ser jag en skylt långt fram där det står hur långt jag sprungit. Står det två kilometer på den lägger jag mig här och väntar tills någon hittar mig tänker jag halvt död med håll och ben tunga som bly. (Som tur va stod det tre kilometer på skylten)
Resten av spring turen gick bra förutom att jag nästan blev medvetslös i de sista uppförsbackarna och de två som jag sprang om blev nog livrädda så som jag flåsa. Imorgon kan vi säga välkommen till min träningsverk. Ska bli roligt att springa upp för BF trapporna tillsammans med den imorgon bitti för att göra nationellt prov. Jag hoppas alla håller tummar och tår och vad ni nu kan hålla för att jag lyckas bli godkänd!
PUSSSS
